Pedagogisk kommunikation via etiketter

Visst är det himla bra med skyltar, lappar, klistermärken och etiketter som med text och bilder förmedlar budskap, meddelanden och information? Små, men enkla och tydliga sätt att kommunicera och antingen hindra oss från att göra någonting dumt eller låta oss göra någonting rekommenderat och smart. Ta våra vägskyltar till exempel som håller ordning i trafiken. Eller tvättinstruktionslapparna i tröjan så vi vet hur många grader vi ska tvätta vårt plagg i utan att krympa favorittröjan. Men viktigast av allt är kanske alla varningsetiketter som informerar oss om giftiga föremål, farligt gods eller flammrisker.

 

Klassiska farosymboler

Vi ska vara mycket tacksamma för tryckarkonsten och i förlängningen estetiska uttrycksmedel som exempelvis etiketter. Med text och bild kan man på ett mycket pedagogiskt sätt förebygga personskador, spridning av giftiga ämnen och även bränder genom att sätta en etikett med tydliga varningssignaler på behållaren som förvarar det farliga ämnet i fråga. Det kan exempelvis vara en bild på en dödskalle, som är en klassisk symbol för död, fara och gift, eller ett stort kryss, en flammande låga eller ett utropstecken. Ofta är bilden också som sagt i kombination med en enkel text. Det kan till exempel stå ”FARA!”, ”BRANDRISK”, ”RADIOAKTIVT” eller ”EXPLOSIVT”.

 

 

Visa respekt och ansvar

När man ser behållare med sådana varningsetiketter ska man behandla dem med yttersta respekt. Ha alltid en vuxen i närheten. Varningsetiketterna finns där av en anledning och flaskor, lådor eller tuber som skyltar med sådana ord och farliga symboler är inga leksaker. Ta varningarna på största allvar. Det är inte värt att chansa och vara oförsiktig. Tänk också på att förvara föremål som varnar om sin farlighet utom räckhåll för barn. De kanske är så små att de inte kan läsa, men de kan ju tolka symbolen av en dödskalle tänker du kanske. Men är det verkligen värt att chansa? Skulle inte tro det.