I rörelse genom livets många val

Livet har en tendens till att ömsom lyfta upp en till enorma höjder för att senare ta med en ned till ödmjukande bottnar. Hur vi hanterar denna resa säger mycket, kanske till och med allt, om hur vi är som människor. För vår karaktär syns som tydligast när vi känner oss som lägst.

Det är då vår sanna essens lyser igenom. Hur väl vi tar motgångar är ett mått på oss som individer.

Ett klassiskt exempel är när vi är små och sitter och spelar sällskapsspel. Alla här har varit, eller känt något som varit en riktigt dålig förlorare. Med tiden så lär man sig (förhoppningsvis) att hantera faktumet att man kommer att förlora här i livet. Det finns inte någon rättvisa, utan framgång handlar om en blandning av erfarenhet, kunskap och tur.

Ser man livet som ett spel så borde man alltså också kunna njuta av det mer. Det kommer att dyka upp svåra val som kommer att sätta oss på prov. Kanske är det så att även fast vi vill göra på ett sätt så är det rätt att göra på ett annat.
Vi vill kanske bo kvar i den sköna centrala lägenheten med när sambon säger att för framtiden är det bättre att boka en flyttfirma i Stockholm och flytta en bit ut, så vet vi att det är rätt. Här finns nämligen förutsättningarna för att starta en familj.

Med tiden brukar man inse att allt som är värt något här i livet också har ett pris. Gratis kanske smakar gott till en början, men i slutändan så är det sällan som man värdesätter sådant lika högt som det som man har fått kämpa för. 
En stor del av värdet vi ger saker ligger helt enkelt i den kamp som ligger bakom dem, och ödmjukhet går inte att sätta ett pris på.